Igår vid middagsbordet sa sonen plötsligt:

“Vet du mamma, jag tycker inte om min dumskalle”

Jag funderade snabbt vad han kunde mena men kom inte på någon vettig förklaring. Jag frågade då var eller vad dumskallen var. Han klappade sig då ovanpå huvudet och sa “Här!”.

Stackars lilla barn som tror att han är en dumskalle :( Jag sa då att han inte alls var dum och fick till svar. “Näää jag är inte dum, dumskallen är dum” Jag började då förstå att det var något helt annat han syftade på. Jag frågade om han kunde visa vart dumskallen satt. Han hämtade då sin keps och pekade på DÖSKALLEN! Haha, lilla barn vad kul det kan bli ibland :) :)