Min son är besatt. Han är besatt av allt som brummar och rullar, dessutom låter han som ett monster när han får syn på nämnda saker. Mrmrmrmrmrmrmrmrmrmmrmrmrmrmm, från djupaste delen av strupen. Hans farmor kallar honom ibland för exorcisten och jag förstår varför.
Igår tog hela familjen en dag till Furuvik utanför Gävle, vi tittade på apor, papegojor, getter, kameler och andra djur. Eller vi och vi….Vad tror ni sonen tittade efter? Jo just det…..barnvagnar! Vi hade lika gärna kunnat åka på studiebesök till någon barnvagnstillverkare igår. Han hade varit själaglad för det kan jag lova.
Jag vet faktiskt inte var denna besatthet kommer från, vi har inte direkt satt bilar och sådant i händerna på honom men helt betagen är han dock. Om vi är ute och går så är det alltid hjul han dras till, de kan sitta på en bil, cykel eller t.o.m på en soptunna och han fastnar där direkt. Den definitiva favoriten är sambons och min gemensamma vän som sitter i rullstol. Man behöver numera bara säga hans namn så springer litet pyre mot dörren hemma och börjar morra som en besatt. När kompisen kommer och hälsar på släpper inte pyret honom med blicken knappt en sekund och det är ett elände att gå och lägga honom så länge vännen är kvar 
Innan jag fick barn trodde jag faktiskt att alla barn föddes lika men det gör jag inte idag, så besatt som sonen är kan man bara bli med massa stimulans inom området enligt min mening. Detta är inget han har fått från oss förrän nu i efterhand.
Igår var det dags att fylla upp skafferi och kylskåp en aning. Frågade lilla pyret om han ville ut och åka bil och han började skina som en sommarsol. Vi åkte då till Maxi som vanligt. Jag hade tidigare sett små barn åka i en kundvagn med en liten bil under där de kan sitta och låtsasköra själva, den är utrustad med både ratt och tuta, vilken lycka för ett litet barn.
Efter en stund hittade vi dessa monster till vagnar och pyret blev så klart själaglad! Han skrattade och tjöt sig igenom hela affären så mamma kunde i lugn och ro plocka med sig de varor hon behövde utan kink.
Sedan kom utbrottet….
När allt var nerpackat i kassar skulle ju den lille bilföraren med ut till bilen men se det hade han inga som helst planer på. Det hela slutade med ett sönderskriket öra och en genomsvettig mamma som släpat både kassar och arg, gastande son ut till parkeringen med folks blickar efter mig, det är ganska höga decibel han avger från sin lilla strupe. Han var vansinnig hela vägen hem och en bra stund hemma med.
Jag bävar för nästa gång vi ska handla!
Om man inte hittar någon vanlig kändis att gifta sig med och sola sig i glansen(?!) av så kan man ju alltid välja en lite udda variant, som här…
Idag läste jag i Expressen att det ska göras en förundersökning mot Madeleines föräldrar om varför de lämnade sina barn ensamma medan de själva åt middag på en restaurang. Läste åklagaren min blogg månne?
Ju äldre, klokare, smartare och tillfreds med mig själv jag blir både som person och i min kropp, minskar behovet av att vara ute och synas. Jag behöver inte bekräftelse på samma sätt som förut. Jag är fullt nöjd med att vara hemma och umgås med familjen, vänner eller kanske sitta och spela när lillkillen gått och lagt sig.
Jag märker tyvärr ofta att det ofta är en massa tomt prat mellan mig och vissa personer bara för att fylla ut tomrumet mellan oss. Man pratar om väder, vind och hur det är men det finns egentligen inget större intresse av att höra svaret. Vissa människor frågar hur det är bara för att det är artigt men egentligen skiter man i svaret för man är så koncentrerad på sig själv, dessa människor går jättebort!
Det finns ju fortfarande människor jag gillar att prata med och som ger mig någotmen de är få numera och jag väljer dem med omsorg, gör någon bort sig mer än en gång så avpolleteras de. Kanske låter lite hårt men jag vet exakt vilken sorts människor jag vill omge mig med och faller en person inte inom ramen så lägger jag ingen mer tid på dem.
Och varför skulle jag egentligen? Vill jag prata väder och vind så kan jag lika gärna ringa SMHIs kundtjänst…
Det här är ju så hemskt så man vill gråta, kidnappa en liten tjej. Jag kan ändå inte sluta fundera över hur man kan lämna en 6-åring ensam på rummet medan man själv äter middag på restaurang? Det hjälps inte att de tittade till henne flera gånger, man gör bara inte så enligt min mening.
För en tid sedan installerade jag statistik på min blog och hör och häpna jag har i genomsnitt 19 besökare per dag, rekordet är 50 på en dag! Men vart håller ni hus? Varför kommenterar ni inget? Eller håller ni kanske med i allt jag säger? Ja, så måste det ju så klart vara…
Igår fick jag besök av en kompis jag gick lågstadiet ihop med, vi har inte setts på si sådär sex år men det kunde jag inte känna något av för det kändes som det var förra veckan vi tog en fika ihop. Är det inte lite så det ska kännas med riktiga vänner? Helkul var det i a f att se henne, vi satt och snattrade både länge och väl och hjälp vad fort klockan går!
Pilten är äntligen hemma, det är så skönt så! Han har börjat fatta humör den lille, när han inte får som han vill så spänner han ögonen i mig och skriker till det högsta han kan, han ser riktigt rasande ut och jag är så elak gammal mamma som inte kan hålla mig för skratt när han gör så. Jag måste verkligen öva på det för jag skulle bli skitarg jag med om någon bara skrattar åt mig när jag är arg.
Idag slutar sambon skolan, ett helt år har han hållt på att flänga mellan hemmet och Tierp, jag fattar inte hur han har orkat med detta så jag beslöt att köpa något fint till honom så det blev en sådan här:
Den kostade ju lite men det tycker jag han är värd
Nu ska jag avsluta min lunch framför datorn, färskpotatis med gravlax och hovmästarsås, mums!
Idag drog jag i bägge lilltårna i en väska på golvet, andra gången lossnade tom nageln på tåstackarn. Nu är det bara Birchenstock som gäller, får inte ned lilla tossingen i skorna 
Saknar lillpilten, han har varit borta och kommer inte hem förrän i morgon. Mamma var förbi med honom på jobbet en sväng å han blev så glad att se mig så han hoppade i vagnen, lilla älsklingen rörde mammas hjärta så!!!
Jag är så van att ha honom hos mig hela tiden så det blir så tomt när han inte är hemma. I morgon kommer jag krama honom hela eftermiddagen, stackars barn 